Senaste måsnytt

Det var tomt och öde på taket där den kvarvarande måsungen trampat omkring senaste veckan. Hade han/hon fått fart på vingarna och flugit sin kos under helgen?

Radiovikarien gick en runda och fick se fågeln spatserande på marken. Någon större lust att komma i närheten av mig hade inte måsen. Den sprang undan. Jag efter med kameramobilen i högsta hugg. Tack och lov för autofokus!

Och här kan du, kära blogg-läsare, se hur måsungen lättar från asfalten ropande på föräldrar som också dök upp ganska snabbt för att se vad som pågår.

Några längre sträckor blir det inte för måsen. Den vill helst använda apostlahästarna.

Här tar den en tur bortöver smörblommorna för att kolla nybyggnationen på tomten intill Radiohuset på Mariehem:

Imorgon två dagar senare

I min senaste post för tre dagar sedan lovade jag att återkomma nästa dag med "Andra djur som Radiovikarien retar sig på".
Och här, två dagar sent, är det dags. Ibland tar det lite extra tid att få inspiration.

1) Hundar på offentliga platser. Inte alla. Men de högljudda och/eller storvuxna/håriga. Hundar som tar plats ljudmässigt eller ytmäsigt utan att bry sig om andra människor (eller varelser). De är djurens motsvarighet till barnvagnar i storköp och affärer. Ja, jag har inget emot barnvagnar. Det är snarare de som styr dessa fyrhjulingar med samma nonchalanta attityd mot sin omgivning som ägare av vissa bilmärken. Du vet säkert vilka jag menar.

2) Hundar som hårat ner möbler som jag sedan tvingas sitta i, med resultat att jag får kläderna mina fulla med hundhår. Fast det kanske lika mycket om inte mer är hundägarnas fel.

3) Mygg som håller en vaken om nätterna. Så fort man tänder lampan sitter de stilla. När ljuset är släckt tar de sats igen. Intelligenta as! (Och ja, jag vet att mygg är "insekter" och inte "djur", men jag kör med en kategori och det är nära nog.)

Måsrapport: Den kvarvarande ungen mår OK. Växer dag för dag och håller sig kvar på taket. Var i fredags lite minde skvätträdd och mer nyfiken när jag kollade in honom/henne.

Njut av helgen! Det tänker jag göra.

Måsen död!

Måsdramat som började igår fick idag en abrupt avslutning. Måsen som föll ner och skadade ena benet låg fortfarande kvar under trappen på onsdagsmorgonen. Skulle den a) lämnas åt sitt öde eller b) tas av daga? Det blev till sist b. Och inte utan dramatik.

SR Västerbotten nöjer sig med att publicera två bilder på sin förstasida. En där måssyskonen kliver runt på taket i måndags, och en där den överlevande måsungen sitter ensam kvar:


Radiovikarien har naturligtvis vuxit upp i ett hårdare medieklimat och vet vad som gäller; sex, skandal och våld lockar läsare. Så genom att klicka på den här bilden

kommer du till en fullstor bild på den döda måsungen.

(VARNING! KÄNSLIGA PERSONER VARNAS! DU SOM VET OM ATT DU INTE MÅR BRA AV BILDER PÅ DÖDA DJUR SKALL INTE KLICKA VIDARE!)
- Sådärja, den varningen lockade säkert en handfull till att titta. Jag räknar kallt med anställningserbjudanden från minst en, antagligen samtliga kvällstidningar vi har i landet.
Lokalpress med ambitioner i den riktningen är också välkommen. -

Hur tar då den döda måsungens familj/släktningar det inträffade?

Ja, längst uppe i radiomasten sitter mamma, pappa eller vem det kan vara och verkar inte bry sig speciellt mycket. Det tycker jag säger en hel del om hur naturen fungerar.

Hur det går för den återstående måsungen återkommer jag naturligtvis till här på bloggen.

Ha en bra dag!

Imorgon: Andra djur som Radiovikarien retar sig på.

Måsunge föll från tak!

Hårda bud! De två måsungarna som hållit till på ett litet plåttak på radion har nämnts någon gång i morgonprogrammet SommarEspresso. Idag låg plötsligt den ena ungen på asfalten och kröp raskt under ståltrappan när jag närmade mig med mobiltelefonen i högsta hugg.

Någon tyckte det såg ut som om den skadat ena benet. Det bör i varje fall ha varit ett fall på dryga två meter. Gisningsvis stod den och provade vingarna när en vindstöt fick den att tappa balansen. Taket lutar lite grann. Precis så mycket som behövs för att en vimmelkantig, småklumpig måsunge skall trilla omkull och falla ut över kanten.

Allt som behövs nu är en katt eller räv eller annat djur ute på matrunda...

Få se hur den mår imorgon. Om alls.

Toalettpappersmysteriet

Har du också noterat detta:

När toalettpappersrullar modell större monteras på offentliga toaletter verkar det ske helt slumpmässigt och utan tanke på hur den som skall riva sig en bit sitter i själva rivögonblicket.

Påmindes om det när jag här på SR noterade samma som jag råkat ut för åtskilliga gånger på toaletter runt om i landet. När det var dags att riva loss en bit så satt rule felvänd och jag fick riva från mig. Vilket också fick plastlocket att hoppa ur sin låsning och ramla ut.

Som tur var satt nyckeln kvar den här gången och jag kunde vända rullen rätt igen.

Se på bilden ovan och tänk till. Klicka på den för en större variant. Om du sitter på stolen och skall riva dig en bit papper, skall rulle då sitta så den är vänster- eller högerrullad?

Jag är intresserad av ditt svar och dina erfarenheter på detta WC-problem.

Äntligen!

Äntligen verkar jag vara på väg från sjuk till frisk. Fast på vägen lyckades tydligen mina baciller fungera som datavirus också; det var helt hopplöst att logga in igår för att meddela omvärlden mina tankar. Och nu när jag tagit mig in så är skallen tom som ett äppelträd i januari.

Är det någon som har något felsäkert sätt att stoppa en förkylning? På mig verkar inget bita.
Någon föreslog för länge sedan c-vitamin i stora doser så fort jag kände en snuva komma krypande. Funkade det? Icket!
Sedan var det något slags häsokostpiller som skulle ta död på förkylningen. Jag testade. Resultat? Negativt. Jag blev lika sjuk som vanligt och lika länge som brukligt.

Mer har det varit; äta mycket av vissa saker under särskilt förkylningskänsliga delar av året eller dricka olika sorters smaksatta téer som oftast är en pina att få i sig. Friskare? Icket!

Så vad jag ber om är ditt säkra recept på en förkylningsfri framtid. Jag har inte varken lust eller tid att ligga en vecka då och då med feber, snorig näsa o s v. Livet är för kort.

OK. Jag väntar vid brevlådan på hjälp på vägen bort från snuvan och mot en friskare tillvaro.

Prosit!

Hjälp att hitta flaskposten!

Här är då som utlovat bilderna ur Per-Gunnars kamera. Bilderna han tog i samband med att han onsdag den 11 juli kastade i en flaskpost någonstans i närheten av Umeå. Ja, jag vet var! Men det håller jag för mig själv.

Första flaskposten kastades veckan innan i älven en bit ovanför centrala Umeå. Två timmar senare kom e-post från en som hittat och öppnat flaskan. Hon fick en påse med priser.
Den här andra gången ville Per-Gunnar och Tora i morgonprogrammet SommarEspresso göra det lite svårare och det verkar det också ha blivit. Ingen har ännu hittat flaskan när detta skrivs närmare en vecka efter ikastandet.

Per-Gunnar lovade lägga ut bilder på hemsidan - mest för att han hittade vackra, daggdränkta växter där han smög. Men inte har de bilderna publicerats. Så då tar jag som vikarie egna initiativ; tömde kameran och presenterar här bilder som kan hjälpa dig, kära blogg-läsare, hitta flaskan före andra!

Vill du lyssna på hur det lät när flaskankastades i den där onsdagen så finns det att lyssna på i 30-dagarsarkivet i just precis 30 dagar. Klicka på den här länken och sedan lyssnar du på halvtimmen mellan 08.00 - 08.30 på morgonen.

Och här är bilderna.

Efter en till synes öde men av annat än bilar ganska vältrafikerad vägstump tar man sig:

Ett par snea, späda träd som man kan hålla utkik efter. Nu är man inte långt från målet:

Ytterligare närmare vattnet växer bl a dessa växter:

Och där! Där ligger den och flyter i det stilla vattnet. Ut och leta och bli sommarens andra flaskposthittare i P4 Västerbotten.

Snörvel ... och snyft!

Hårda bud! Här blir man liggande med en förkylning i flera dagar mitt i högsommaren...

Och väl uppe på benen för att vittja brevlådan i datorn blänker den tom och oanvänd. Inte en fråga, inte ett tävlingssvar. Ack ja...

Få se om jag orkar ladda upp de utlovade bilderna från flaskpostikastandet förra veckan så får detektiverna bland de som läser det här något att jobba vidare på.

Atchooo!

"Rymdskeppet" S1

Har du inte varit på Sveriges Radio på Mariehem i Umeå, men lyssnar en hel del på P4 kanske det kan vara intressant att se hur det ser ut där.

Flera studior finns det, lite kontorsytor, ett kök, ett grammofonarkiv... Med mera.
Men låt oss börja i P4:s hjärta; Studio 1. Studion som nästan allt i P4-väg sänds ifrån från klockan 06.00 - 17.45 vardagar. Ja, på sommaren är det rikssända program 10.00 - 14.00.

De lokala nyhetssändningarna görs från en lite mindre studio numrerad 2 alldeles intill Studio 1.

Det här är utsikten över kontrollrummet inne i Studio 1. Knappar och reglar som den som sänder sköter själv. Inga tekniker som tar hand om det numera. Arbetsmetoden kallas "självkör".
Och lite grann som att styra ett rymskepp känns det när man sätter sig i den stora, svarta fåtöljen med huvudstöd och trycker in sändar-knappen. Ja, det där sista får jag tänka mig, eftersom jag inte är betrodd med sändarrättigheter ännu och fått nöja mig med att provsitta sändarfåtöljen och ta den här bilden ur sändarperspektiv.

Tänker slänga upp fler bilder på arbetsplatsen, men har du någon nyfiken fråga så skriv! Jag lovar att försöka svara på allt. p4vasterbotten@sr.se

Imorgon: Flaskposten - de opublicerade bilderna som hjälper dig hitta den!

Ljud?

Ett och annat foto har jag fått upp på bloggen. Men hur blir det med ljud? En radio-kopplad blogg borde väl kunna bjuda på ljud också! Visst. Jag har hittat den så kallade "grodkorgen" där missar samlas och tänkte till helgen bjuda på ett par. Skall bara lyssna klart först. Och ordna det praktiska.

Annars rullar det på på stationen. Trots att den enda teknikern är ute på inspelningsuppdrag och ingen finns kvar som snabbt kan koppla om och reparera ett hastigt uppkommet fel. Det vill till att apparaterna och ledningarna inte börjar krångla för mycket och att man inte är vidskepligt lagd denna fredag den 13...

Inspiration?

För att inspirera deltagande i den här bloggens första - men inte sista - tävling; Min sämsta sommarbild, publicerar jag här ett typexempel hämtad ur min egen rikliga skatt dylika.
Promenerade en varm dag efter älven, såg en snygg motorcykel och skulle ta en bild i flykten. Ett höftskott. Tyckte jag siktade rätt, men såg sedan att det bara var delen av ett hjul som fastnat. Svensk sommar? Njaaa... både ja och nej.

Få nu se din sämsta sommarbild! Adressen är p4vasterbotten@sr.se med "Radiovikarien" i ämnesraden.

Två som slutat + bloggens första (men inte sista) tävling!

Lovade att jag idag skulle nämna två välkända röster på Sveriges Radio sVästerbotten om inte kommer tillbaka efter semestrarna. Två som valt att sluta och syssla med annat.

Det ena är veteranen Ingvar Orrhage, som på senare tid läst nyheter, men som jobbat som reporter och bl a var ett bra tag i Storuman medan Sveriges Radio hade en redaktion där.

Den andre har jobbat färre år hos SR Västerbotten, men tillräckligt många för att vara en bekant röst också han; Fredrik Svensson som ingick i morgonprogrammet Espressos gäng. (Han är kanske lite väl okammad på bilden som länken leder till, men...)

= = = = = = =

Det havtaskiga vädret de senaste dagarna har insprerat mig till den här bloggens första tävling:

Min sämsta sommarbild!

Skicka in din sämsta sommarbild så lovar jag att helt egenmäktigt utse en vinnare innan första snön faller. Det blir direkt spurtpris till de tre första som skickar in sitt bidrag till p4vasterbotten@sr.se. Skriv "Radiovikarien" i ämnesrutan så hittar jag det bland allt spam och annat som skickas till stationen.

Vi hörs imorgon!

Hälften kvar

Jag är inte bara radiovikarie, utan också vardagsfotograf. Och tänkte det var lika bra att slänga upp en icke-förvrängd version av bilden som ligger längst upp på sidan. Den föreställer SR:s lokaler på Mariehem sent en sommarkväll när skymningen börjat falla.

Stället är inte jättestort men känns ändå rätt så ödsligt. Ingen trängsel inne i lokalerna, om man säger så.
Tydligen har antalet tjänster halverats på 10 - 15 år. Det är ingen hemlighet att Sveriges Radio precis som många andra företag sparar in på personal, och det är ett av favoritämnena som förr eller senare - snarare förr - kommer upp om man låter en ännu anställd hållas.

Lite symboliskt med lyftkranen i bakgrunden på bilden, tycker jag. Sveriges Radio "bygger om" organisation och verksamhet.

Imorgon: Två välkända röster i P4 Västerbotten som du kanske trodde skulle komma tillbaka efter semestern, men som faktiskt slutat!

Välkommen!

Här är det. Första inlägget på den här bloggen. Som kom till lite av en slump.

Jag har alltså precis börjat sommarjobba på lokalradion; Sveriges Radio Västerbotten. Det är nästan bara vikarier inne då ordinarie personal gått på semester.
Upptäckte att mina inloggningsupgifter gett mig tillgång till mer än vad en vikarie borde ha tillgång till. Har inte hunnit kolla upp exakt allt ännu, men t ex kan jag ordna en länk till den här bloggen från SR Västerbottens hemsida. Kul!

Okej. Då blir det här stället där jag skall reflektera över tillvaron som sommarvikarie på SR Västerbotten och avslöja en och annan sak som du som lyssnare inte visste om stället och dess ordinarie personal. Va? Inte lyssnare? Det är bara att lyssna via nätet! Gå in på hemsidan via länken ovan och klicka på Lyssna direkt eller kolla in senaste 30 dagarna i arkivet.

Vi hörs!